Ibland har jag en sån där jobbig natt när jag bara ligger och vrider på mig i sömnlöshet. I natt lyckades jag till slut somna vid 4 och hann sova lite innan alarmklockan ringde klockan 7.  Fattar inte varför detta händer med jämna mellanrum för det är ju inte så att jag ligger och oroar mig för nånting...

 

Sen känner man sig ju lagom rolig dagen efter. Och ärligt talat, en sån här dag är inte träningssuget lika intensivt sprudlande som det brukar vara. Men då får man ha en professionell attityd och slå på autopiloten, så man åtminstone genomför det man i förväg planerat. För man vet ju att det kommer bättre dagar. Och tänk om bara skulle göra saker ordentligt dem dagar förhållandena är perfekta – då skulle inte mycket bli gjort…

 

Och sen på gymmet träffar jag på en 3-barnsmamma som heltidsjobbar som sjuksköterska och ändå fullgör 5 träningspass varje vecka (klockan 4:45 när familjen ligger och sover). Då är det inte läge att ställa sig och gnälla på lite sömnbrist, eller hur…?