Jag har alltid trivts i den speciella gymkulturen och tycker det är häftigt att man kan kliva in på vilket gym som helst i världen och snabbt känna sig som hemma. Men på senare tid tycker jag att gymmen allt mer börjar likna en stor fritidsgård. Överallt sitter folk och blippar med sina I-phones. De verkar inte ha kommit dit för att träna direkt, utan träningen är bara något de sysslar lite förstrött med mellan facebook-uppdateringarna.

Det här är ett nytt fenomen som inte fanns för några år sen, att filma eller fota sig själv i alla möjliga (och omöjliga) situationer för att sedan publicera detta på sociala medier. Varför måste man visa hela världen att man tränat biepscurl idag…? Hur många likes behövs för att det ska kännas tillräckligt bra…? 

Klart man måste få ta någon bild ibland, men om man inte kan träna utan att ideligen checka in på fb eller instagram för att få bekräftelse, ska man kanske fundera på att göra något annat. Terapi, exempelvis...

                                  

                                Eller hur...?