Varje morgon till frukost brukar jag läsa DN på nätet. Något som alltid fångar min uppmärksamhet är när det handlar om hälsa. Idag läste jag att sjukfrånvaron i Sverige har gått upp 3 år i rad. Men är det någon som är förvånad egentligen…? Det mest tragiska är att de som blir sjuka ofta arbetar med att ta hand om andra, om barn, om gamla och sjuka. Det är enormt viktiga tjänster för samhället och man kan tycka att arbetsgivarna borde ta bättre hand om sina anställda. Man behöver ju inte någon nobelprisvinnande teoretisk modell för att förstå vad som kan hända när man är för få på en arbetsplats och när man har för mycket att göra.

På vår arbetsplats får vi varje år ett s.k. friskvårdbidrag för att köpa gymkort eller badkort. Alla vi idrottslärare är förstås snabba med att casha in pengarna men ärligt talat: går inte dessa pengar till de redan frälsta…? Själv tar jag emot pengarna med gott samvete eftersom jag hjälpt många på min arbetsplats att förbättra sin hälsa, skriva tränings- och kostprogram etc.

Problemet är att det i många fall är försent. Man ägnar sig åt att ”släcka bränder” istället för det som skulle ge verkligt bra resultat: förebyggande insatser. Det skulle gynna både den enskilda individen och samhällsekonomin i stort.

Idag finns företag som är inriktade på just förebyggande insatser inom företagshälsovård (t.ex. Victus Effect) och som hjälper varje enskild person att skapa en bra hälsa utifrån dennes specifika förutsättningar. Min uppfattning är att denna form av företagshälsovård skapar en win-win situation både för arbetaren och arbetstagaren, och jag är övertygad om att den nya generationens företagshälsovård har en ljus framtid. Nu gäller det bara att övertyga företagens chefer om samma sak...