Det som kallats uppföljaren till Pumping Iron, bodyduilding-dokumentären Generation Iron lades nyligen ut på Netflix, så jag kollade på den häromdagen i hopp om att få lite träningsinspiration. 

Tyvärr så har den inte samma glimt i ögat som Pumping Iron. Nästan samtliga kroppsbyggare framstår som självcentrerade, dumdryga och skrytiga köttskallar. De har som enda mål i livet att bli så stora som möjligt, allt annat (eller andra) är totalt oväsentligt. Hela filmen igenom går de bara runt och brölar om att just de är bäst och att alla andra är sopor. Faktiskt inte så inspirerande alls, enligt min mening.

Filmens höjdpunkt är när Branch Warren ramlar av en häst. Först skryter han om att han aldrig blivit skadad. I nästa sekund rider han iväg på en häst som bestämmer sig för att helt sonika slänga av honom. Warren flyger som en vante genom luften och landar med ett brak, raklång på asfalten. Pinsamt eller vad...?

Tycka vad man vill om Branch Warren, men killen kan ju verkligen bjuda på sig själv. Och eftersom han inte slog ihjäl sig, kan man väl få skratta åt det…