Att säga ”nej” är alltid det bekvämaste och enklaste svaret. Säger man ”nej”, så kan man bara fortsätta som förut för man behöver inte ändra på någonting. Det känns tryggt och säkert. Att säga ”ja” däremot, tvingar dig nästan alltid ut ur bekvämlighetszonen och kräver förändringar. Det behövs mera mod att säga ”ja”. Det gäller i gymmet såväl som livet i övrigt.

 

I gymmet är det  förstås bekvämt att alltid följa samma träningsprogram och rutiner men till slut upphör man att utvecklas. Därför är jag noga med att alltid kliva ur bekvämlighetszonen. Det gör jag mentalt redan när jag är på väg till gymmet. Varje gång jag åker dit har jag som mål att  göra någonting annorlunda än det senaste träningspasset. Det finns många faktorer man kan bolla runt med: vikt, repsantal, intensitet, vilotid eller övningsval.

 

I gårdagens ryggträningspass testade jag att hålla emot en längre stund än vanligt i övningarnas excentriska fas (3 sekunder) medan jag tränade snabbt och explosivt i den koncentriska fasen. Och idag kom belöningen: träningsvärk i hela ryggen. Skön känsla!