Visst är det bra om man kan uppskatta andras framgångar och använda dem som inspiration i sitt eget liv...?

Tyvärr verkar många människor tänka på det motsatta sättet. De uppfattar att livet har begränsade resurser. Man skulle kunna säga att för dem liknas tillvaron vid en stor paj. Om någon annan får en stor bit av pajen betyder det automatiskt att de själva får mindre. Det är nästan som om de berövades något när någon annan får ett särskilt erkännande, en vinst eller någon form av framgång i livet.

Deras känsla av eget värde blir beroende av jämförelse med andra, och en annan människas framgång blir således deras eget misslyckande. De slösar mycket tid och energi på att hata andra eller förminska andra eller samla meningslösa statusprylar - allt för att öka sin egen känsla av tillräcklighet.

I det här avseendet tycker jag att amerikanerna i allmänhet har en generösare mentalitet. Man applåderar andras framgångar på ett annat vis än vad man vanligtvis gör i Sverige. Det kan väl vi också börja göra, eller? 

Pajen räcker åt alla (eller så får man baka flera)