De närmaste veckorna måste jag förlägga min träning på morgonen istället för eftermiddan. Egentligen föredrar jag eftermiddagsträning eftersom jag känner mig mer fit for fight då men man kan inte alltid få som man vill. Då får jag istället påminna mig om att det ändå finns fördelar med att träna på morgonen:

• Viktträning kan öka ämnesomsättningen i upp till 24 timmar, så att göra sin träning på morgonen är ett bra sätt att få fart på sin ämnesomsättning. Denna förhöjda ämnesomsättning kommer att säkerställa att man bränner kalorier under hela dagen.
• Träning främjar endorfiner i hjärnan, vilket kan höja humöret och känslan av att börja dagen positivt. Man känner sig klar i skallen och full av energi många timmar efteråt. All forskning tyder på att motion ökar mental och intellektuell kapacitet.
• Känslan av att man har presterat sin träning innan man ens börjat sin arbetsdag gör att man slipper stressa över det senare om något oförutsett skulle inträffa.
• Man sparkar igång kroppen och känner sig redo för vad som helst efteråt. Dessutom känns det som att man får ett försprång på alla andra som fortfarande ligger hemma och sover...

Några strategier för en lyckad morgonträning är att: 1) Förbereda sin frukost kvällen före (att träna på tom mage skulle jag aldrig göra) 2)  Slänga i sig en stark PWO på väg till gymmet 3) Ha allting färdigpackat och förberett kvällen före 4) Ha en extra lång uppvärmning på gymmet eftersom det tar längre tid för kroppen att bli genomvarm efter en hel natt i sängen.

Jag läste i någon träningstidning om begreppet ”lifer”. I en värld där många törstar efter snabba lösningar, bekräftelse och quick fix för allt som gäller hälsa, träning och fysik, så är mentaliteten lifer en befriande motsats. Begreppet syftar på inställningen att göra ett intresse eller en aktivitet till ett livsprojekt, utan att stirra sig blind på omedelbara resultat.

Att vara en lifer är att betrakta sina träningspass och sin kosthållning som en självklarhet, utan att tyngas av känslan av uppoffring. Det är att sluta se sin kropp som något ofullständigt som behöver fixas till, och istället betrakta en aktiv och hälsomedeveten livsstil som en belöning i sig.

Det låter kanske inte lika spännande som formtoppning och storartade tävlingsresultat, men det är också en livsstil som inte är beroende av vare sig ålder eller andra människors åsikter. Befriande som sagt.

Dessutom tenderar lifers att utföra prestationer väl värda beundran som de är ensamma om. Att gå till gymmet och köra sina pliktskyldiga 40 marklyft, 60 knäböjningar eller 30 chins i veckan imponerar kanske inte så mycket på omgivningen där och då. Men att behålla den disciplinen en hel livstid, innebär att en dag kunna konstatera något enastående. Dina lår har under sin tid i tjänst lyft motsvarande en hel oljetanker och armarna har släpat dig upp för Mount Everest nio gånger.

Alla kan inte inkassera guldmedaljer och kändisskap i sociala medier, men beslutet att bli en lifer finns det aldrig något skäl att ångra.