Det kan finnas många anledningar till varför man tränar, varför man mobiliserar sina sista krafter efter en lång arbetsdag till att lyfta skrot på ett gym istället för att åka hem och slappna av i TV-soffan. Själv gillade jag kamratskapet och nyfikenheten i träningen som fanns när jag började träna en gång i tiden. När jag ser mig omkring i gymmet idag, så ser jag mest stressade människor med tomma blickar. Något verkar ha förlorats på vägen…
En som verkligen älskade att träna var Dave Draper (Mr Olympia 1964). I en krönika publicerad i Flex Magazine beskriver han på ett inspirerande vis om varför han tränar:
"There's health, muscle and might for starters. Not bad. There's the fun of lifting weights and the exciting challenge it presents, the physical pushing and pulling and stretching, the intelligent formation of exercises, movements and routines, and the tantalizing pumping, burning and striving.
Training builds discipline, perseverance and patience. Mountains are climbed with these superior chracteristics, lives are saved, and nations are shaped. Tough exercise puts order and rhythm in our lives, diminishing confusion and reducing stress, and that's worth more than a few strips to a psychiatrist's couch.
It was the doing it that was good. And it's the doing it that
continues to be good. Lift weights for fame, glory and money and you miss the
point entirely. If you don't understand what I'm saying, I can't explain it.
70-talet brukar kallas för the Golden Era of Bodybuilding. För mig personligen var det nog 90-talet.
1 kommentar | Skriv en kommentar