Tillbringade hela helgen ute i skogen. Kombinationen frisk skogsluft och hårt kroppsarbete får jag aldrig nog av.

 

Jag läste nyligen en undersökning som visar att folk i västvärlden i genomsnitt äter 600 kcal mer per dag än de gjorde för 30 år sedan. Det är alltså 4200 kalorier extra varje vecka (= ett halvt kilo ren fett). Är det konstigt att folk är tjockisar eller…?

 

Men allt det här överätandet kan knappast bero på dåliga kostkunskaper. Min hypotes är att det delvis handlar om tröstätande och svårigheter att kontrollera sin aptit, men också om en utbredd mentalitet i vårt samhälle som går ut på att få maximal behovstillfredsställelse så fort man känner ett begär. 

 

Själv arbetar jag hellre mot mål och belöningar som ger mig välbefinnande även på lite längre sikt. Jag har märkt att ibland kan det t.o.m. vara så att förmågan att avstå  att uppfylla ett begär kan vara mer tillfredsställande än begäret i sig.

 

 

 

Alltså, ibland blir man bara så trött på gnälliga människor som klagar över små skitsaker i vardagen och som förstorar upp dem till jätteproblem. Eller folk som tycker synd om sig själva utan någon egentlig anledning alls. Denna attityd verkar f.ö. vara ett särskilt utbrett fenomen här i västvärlden - ironiskt va?

 

En annan tydlig tendens hos många är att de låter sig påverkas negativt av sin omgivning. Om vädret är bra och alla behandlar dem schysst, så tycker de livet är okej. Men om detta inte uppfylls, påverkas deras humör och prestationsförmåga genast negativt. De bygger sitt känsloliv på yttre faktorer och på andra människors beteende och låter sig därigenom bli ett offer för omständigheterna.

 

Men tänker man efter, så tror jag att de flesta egentligen valt att göra de flesta av de där saker man säger att man måste. Att göra det man måste är faktiskt att göra det man vill. Förmånen med att bo i vår del av världen är just att man kan välja själv hur man vill leva sitt liv (inom rimliga gränser förstås) och vilken riktning livet ska ta. Det är också upp till en själv att välja hur man påverkas av sin omgivning.  

 

Förresten tror jag att om man plötsligt skulle förlora det man har och livet skulle ta en oturlig vändning, så kommer man säkert längta tillbaka till det man hade innan och tycka att det var rätt bra ändå. Så därför tycker jag att man kan lika gärna ta vara på och uppskatta de möjligheter man har nu. Att få vara frisk, att få pressa sin kropp hårt i träningslokalen och att ha ett överflöd av nyttig mat som skeppas hit från hela världen är ju verkligen ett privilegium värt att uppskatta – varje dag!

                                                                      

Låt säga att jag hade en Ferrari. Skulle jag åka till Jet och tanka den med 95-oktanig bensin? Skulle jag stoppa in tändstift från Biltema i motorn? Knappast. Istället skulle jag vilja utnyttja bilens effekt maximalt genom att tanka den med det bästa bränsle som finns och stoppa in de kvalitetskomponenter som är avsedda för bilen.

 

Så varför skulle jag inte behandla min kropp på motsvarande vis…? D.v.s. förse den med bästa möjliga näring och rätt byggstenar. Inför träningspassen vill jag självklart ladda upp med högoktanigt bränsle för att få ut mesta möjliga effekt av min kropp - varje dag, året runt.

 

Jag har aldrig förstått vitsen med att lägga ner massor av tid och hårt arbete för att få en vältränad kropp för att sedan dölja den med ett lager av fett, som vissa gör. De kallar det "bulk" eller "offseason-form" men jag tycker snarare det handlar om en taskig anledning att äta som en gris och brist på disciplin. Dessutom blir resultatet av en dålig kosthållning alltid en sämre prestationsförmåga i gymmet.

 

- Skulle du serva denna bil med Biltemakomponenter...? (och ja, jag erkänner: jag hyser en stark aversion gentemot Biltema - sätter aldrig min fot där igen)

Att konsekvent hålla sig till en bra kost är väl egentligen inte så svårt när man har vant sig.

Att få loss tid för träning några gånger i veckan är faktiskt rätt enkelt med lite  planering.

Att regelbundet genomföra fettförbrännande konditionspass kräver inte så stora insatser egentligen.

Att vänta tålmodigt på resultat är inte alltför ansträngande – för de kommer ju tids nog.

Att hitta motivation till att skaffa sig en stark och vältränad kropp klarar faktiskt vem som helst.

Att plocka ner nyttig mat i varukorgen när man står i affären kräver inte mer än baskunskaper och lite sunt förnuft.

Att tacka nej när man blir bjuden på något flottigt eller sockrigt är inte särskilt utmanande när man väl har bestämt sig.

Att uppnå resultat på gymmet kräver inget annat än hårt arbete och målmedvetenhet.

Kort sagt: att leva ett hälsosamt träningsliv till vardags klarar alla med en gnutta självdisciplin.

Men - det som är verkligt utmanande, det som skiljer vinnarna från förlorarna, är att kunna klara detta även i de svåraste stunder, när livet prövar en som allra hårdast, när allt tycks gå emot en och när den enda som tror på en är man själv. Det är då det verkligen gäller. Det är då man tvingas visa vad man är gjord av…

 

- Vilken var din ursäkt, sa du...?

Många människor tycks ha svårt att motivera sig att gå och träna. Man tränar när man tycker man har tid eller lust och därför blir det bara ett och annat sporadiskt träningspass under veckan.

 

Men motivation och energi till att träna kommer inte bara av sig självt. Det är något man måste investera medvetet i. För mig handlar det om att jag vet varför jag tränar. Jag påminner mig ständigt om motivet till  träningen och kopplar träningen till något annat nyttigt. Jag vet t.ex. att jag får energi av det - energi som jag kan använda till andra områden i vardagen och för att leva ett effektivare och mer givande liv.

 

Träningen är alltså inte ett självändamål, utan ger också bränsle att uppnå andra mål jag har – mål som är viktiga och meningsfulla. Om målet bara var att man ville skaffa sig en snyggare kropp tror jag inte att man skulle ställa alarmklockan att ringa 5 på morgonen, yrvacket slänga i sig några knäckta ägg och sen dra ut och springa en mil i 17 graders kyla, eller att åka till gymmet och ställa sig under den där skoningslösa  knäböjmaskinen vareviga lördag för att pina sig igenom ett gäng 15-reppare vilket alltid slutar med att man ligger och skakar på golvet i något som snarast kan liknas vid dödsryckningar.  I slutändan handlar träningen om att man vill uppnå den bästa versionen av sig själv. Det borde vara tillräckligt motiverande.

 

Träningshelgen har startat och jag har just genomfört ett rökarpass pass med fokus på biceps/triceps trots taskig sömn i natt och bygg-gubbar som började bila utanför lägenheten oheligt tidigt på morgonen. Trodde nästan det var jordbävning och höll på att skakas ut ur sängen. Och de gav sig  inte, utan höll på 4 timmar i sträck. Snacka om ljudtortyr!

Paradoxalt nog märker jag att jag ofta har mina bästa träningspass efter nätter med dålig sömn. Tror det beror på att jag tvingas fokusera extra intensivt när jag kommer till gymmet såna dagar. Jag måste helt enkelt mobilisera all min mentala energi för att genomföra ett lika bra träningspass som jag brukar. För jag bara vägrar att gå på halvfart eller låta mig själv känna efter för mycket. Kompromisslösheten är total under mina träningspass. Kroppen ska tvingas underkasta sig sinnet.

Idag tränade jag drop sets på varje övning. Uppbackad av hård trancemusik i hörlurarna fick jag en jädrans pump i armarna. Och nu efteråt känner jag mig nästan overkligt klar i skallen. Ska passa på att plugga resten av kvällen för att utnyttja den här känslan maximalt. Har laddat upp med Noam Chomsky, Naomi Klein och Pierre Bourdieu.

 

Träning onsdag eftermiddag och full aktivitet pågår överallt i gymmet. Kallt stål, tunga dunsanden och högljudda frustanden blandas med rå basmusik från de stora Cerwin Vega-högtalarna. Utanför gymfönstren blåser isande kyla som går mellan märg och ben. Men innanför dras alla med i träningspulsen och svettas ymnigt i den nästan ångande luften. Man är omgiven av människor men ändå inne i sin egen privata zon. Efter en stund infinner sig en intensiv pump i ryggen, frammanad genom skoningslöst lyftande och knivskarp fokusering. Upplevelsen är nästan euforisk. Det här är hardcore-träning när den är som bäst.

 

        

Livet är en kamp - varje dag. Och det bästa man kan göra om man ska känna någon form av välbefinnande är nog att gilla själva kämpandet. I grund och botten handlar det till stor del om mental inställning. Utmaningarna i livet är så många, de går inte att förhandla bort, så det är lika bra att acceptera läget och istället fokusera på att göra det bästa av situationen.

Jag tror det är viktigt att ha en utmejslad vägkarta med livsmål – en masterplan - och varje dag ta små steg för att komma närmare målet. För ingenting är mer frustrerande än känslan av att man bara står och stampar och inte kommer någonstans i tillvaron. Det viktiga är att ta reda på vad som betyder mest i ens liv samt vad man går igång på, och sedan börja röra sig i den riktningen så effektivt som möjligt.

 

          

 

 

Nu har jag kört igång med min tunga träningsperiod för att öka styrkan och kötta på mig lite mera kroppsvikt de närmaste månaderna. Det innebär till att börja med en stegvis ökning av kaloriintaget. Strategin är att fortsätta äta strikt och fettsnålt men att äta lite mer helt enkelt (3-400 kalorier extra/dag). Samtidigt fokuserar jag på tunga basövningar i gymmet.

 

Jag har under de senaste åren utarbetat ett träningsprogram som funkar riktigt bra. Det går i stort sett ut på att jag sänker träningsmängden till 5 styrketräningspass i veckan under en period, men samtidigt ökar volymen, vikterna och vilotiden mellan seten. Detta brukar resultera i både ökad styrka och muskelmassa.

 

Märkte nyligen att proffsbyggaren Mark Dugdale tränar enligt samma upplägg och duger det åt honom, så duger det åt mig. Dugdale är f.ö. en av mina favoritbodybuilders. Samtidigt som han har stor familj med tre småbarn och jobbar heltid med sitt företag, så hinner han leva ett krävande och disciplinerat liv som proffsbodybuilder (kan beskådas i bodybuilding-dokumentären ”Driven”).

 

            Träningsupplägg Vinterhalvåret 2011/12:

 

Dag 1: Rygg

Dag 2: Axlar

Dag 3: Konditionsträning (löpning utomhus)

Dag 4: Armar

Dag 5: Ben

Dag 6: Bröst

Dag 7: Konditionsträning (crosstrainer)

 

 

       

                                     

 

En sak jag konstaterat är att det inte är tv:n folk blir feta av utan allt de ÄTER framför tv:n. Vad är det för ovana många har att de måste sitta och gluffsa hejdlöst när de glor på tv…? Och förresten - försök att göra ett biobesök utan att bli störd av allt godisprasslande som pågår runt omkring i lokalen. Man får ju nästan skyffla sig ut ur biografen efteråt för att komma fram genom alla drivor av godispåsar och popcornkartonger. Är det verkligen nödvändigt att klämma i sig 2000 kalorier bara för att man sitter framför en bioduk…?  Vissa tuggar på som om deras liv hängde på det. Verkar rätt hysteriskt, tycker jag.

 

Själv hyrde jag ”Tron” ikväll. Garanterat kalorifritt. Filmen var dessutom bättre än väntat, för att inte tala om filmmusiken som var tung, suggestiv och synthig. Laddar ner musiken till nästa träningspass.

 

"Tron" - Träningsmusik för de hårdaste gympassen